Torsdag 16 maj: Vind, vind, vind

Så, hela ondagen spenderades på att resa. Fyra timmars flyg till Dallas, Texas, och så fyra timmars bussresa till Sweetwater, en håla i ingentans med bara tiotusen invånare men hell of alot vindkraft.

Två timmar in i bussresan går bussen sönder mitt på motorvägen. Samtidigt hör vi hur en storm/tornadovarning klass 3 går ut i området. Och det börjar mörkna. Tar således våra viktigaste saker och promenerar längs vägrenen, hittar en lada som visar sig vara en "cowboy church" som har gudstjänst onsdagkvällar precis denna tid. To make a long story short: Vi får oss till livs Guds ord av en prälle i cowboyhatt, efteråt är det knytis och vi blir utfordrade med både gumbo och brownies. Stormen tilltar och strömmen går helt. Till slut anländer hjälp från Dallas i form av en sjukt stor limo som kör oss de återstående två timmarnas bilfärd. Idag ser jag på nyheterna att sju personer dog och fler än hundra skadades i tornadon som värst drabbade orten precis där vi var.

Idag då: Morgonmöte med borgmästarens bror (!) på åttio bast och chefen för Sweetwaters ekonomiska utveckling som berättade om hur vindkraftsindustrin utvecklats i distrikten och staten till att nu vara den stat i USA som har mest installerad kapacitet (10 929 MW). Bara i området runt Sweetwater finns idag 1371 vindsnurror, den högsta på 105 meter (och en rotorbladsdiameter på 90 m) och kapacitet på 3 MW.

Efter det åker vi runt i vår (nya) buss bland vindkraftsfält som är till synes oändligt vidsträckta.
Inte bara producerar de el, utan en helt ny arbetsmarknad har skapats.

Träffar Enel, företaget som driver en del av vindkraftsparkerna, och får besöka en dansk Vestas-snurra.

Slutar dagen på Texas State Technical College som utbildar studenter i både vindkraft och smarta nät.
Ramlar hem kvart över sex, in på Walmart Superstore (vi bor vid the highway på ett motelliknande hotell...) och tjackar take-away och Lone Star (lokalt öl). Äter en fnissig men i övrigt quite depressing middag i hotellets lobby.

Imorgon blir det fossilt för hela slanten - då börjar vi snacka skiffergas på allvar.

Location:Sweetwater, Texas

Tisdag 14 maj: USAs grönaste byggnad och Gröna Innovatörer

Startade dagen med havregrynsgröt, honung och tranbär! Samt det vanliga blaskkaffet :-).
Träffade sedan Center for Sustainable Landscapes på Phipps Observatory & Botanical Gardens, som enligt egen uppgift är USA's (och kanske världens!) grönaste byggnad.

Åt en organisk, närproducerad lunch. :-D

Sedan spännande möte med Pittsburgh Green Innovators som arbetar med ett antal lokala ombyggnadsprojekt med innovativa gröna lösningar, tex separata system för dagvatten och avloppsvatten för att undvika bakteriespridning vid återkommande översvämningar pga regnfall, och konvertering av bensinbilar till elbilar.

Slutligen möte på Carnegie Mellon University's Center for energy, tyvärr ett ganska trist möte med en kemiprofessor som mest var intresserad av att presentera sin egen forskning. Faktiskt första dåliga mötet.

Lyckades senare tvätta underkläder i hotellets tvättomat, packa ihop och åka med Frankrike, Norge och Tjeckien till en trevlig liten restaurang vid namn "Legumes" där undertecknad intog en superb måltid i form av en "dry-aged goat's leg" och ett glas shiraz från Washington.

Imorgon bär det av till den mest exotiska platsen på den här resan - en liten håla i Texas! Godnatt!













 

Home hospitality at the Sables

Wiiii! Dags för första enskilda home hospitalityn. Halv sju blev jag och Ewout (EU-kommissionen) upphämtade av Rebecca, och körda till hennes mormor Evelyns gigantiska takvåning utanför Pittsburgh. Rebecca har flyttat hem till Pittsburgh för att ta hand om sin 92-åriga mormor, och delar nu lägenhet med henne. I samma hus bor hennes mamma med man, som också var med på middagen.

Supertrevlig familj, och jättegod mat, massor av vin och intressanta diskussioner om världspolitik, språk, andra världskriget, våra familjer och våra länder. Mormodern var jättesöt! Även om hon ställde samma frågor ett antal gånger... Roligt koncept!

Måndag 13 maj: Pittsburgh, den forna stålstaden

Söndagen först lunch hos Dr Gail Stevenson, executiv director för Vermont Council of World Affairs. Sedan flyg via Newark till Pittsburgh, två timmar försenat, så vi anlände vid midnatt till hotellet. Upp 06:30 för att påbörja USA-vecka 2 i Pennsylvania.

Två möten på University of Pittsburgh, först med chefen för Center for Energy, som berättade om grunden till Pittsburghs starka fäste som "energihuvudstad" (nu pratar vi alltså kol, och senare gas) pga den blomstrande stålindustrin för 100 år sedan. Staden ligger också i regionen för en av de största gasfyndigheterna, sk shalegas (skiffergas) som utvinns med en mycket kontroversiell metod som kallas "fracking". Problemen är många, inte minst då man använder stora mängder färskvatten i processen vilket kommer tillbaka kraftigt förorenat (fem gånger saltare än havsvatten, samt problem med radioaktivitet).

Efter detta träffade vi en professor emeritus i kärnkraft, 76 år gammal men still going strong, som var övertygad om kärnkraftens förträfflighet i allmänhet, och dess nödvändighet för vår civilisation i synnerhet. En del diksussioner uppkom...

Lunch på stan, sedan möte på Allegheny Conference on Community Development, en slags handelskammare och investerarforum för Pittsburgh med närområden. Här fick vi Pittsburghs historia de senasre 250 åren berättade på en timme. Andrew Carnegie, stålmagnaten, var när han sålde sina stålintressen världens rikaste man.

Nedslående nog har man inga direkta ambitioner alls vad gäller förnybar energi och CO2. Man tycker att naturgasen är bra, och satsar mer på att använda fossilenergin mer energieffektivt...
Dock har man en av USAs högsta andelar "green buildings" (LEED Gold eller högre).
www.powerofpittsburgh.com

Location:Pittsburgh

Lördag 11 maj: Cow Power at Blue Spruce Farm!

Lördagsutflykt i dyngan. Blue Spruce Farm är en av Vermonts största mjölkgårdar med 1500 kor som producerar 13 miljoner liter mjölk per år, och odlar grödor till kossorna, men inte bara det: hela gården är självförsörjande på electricitet - och matar även tillbaka en del på nätet - med konceptet Cow Power.

Kossorna äter alltså grödorna från fälten, dessa kommer ut som koskit, koskiten går in i en biodigestor (anaerobisk rötkammare), och håller där en temperatur på 100 grader i 21 dagar, varvid det produceras methangas (biogas) som driver en generator som matar in elektricitet på nätet (räcker till ca 300 hushåll). Den processade koskiten går in en separator, vattnet pressas ut och används som naturligt gödsel på de fält där kossornas grödor odlas, och restprudukten (en luktlös sågspånsliknande massa) används som underlag till kossorna att sova på! Ta-daa ett självförsörjande system.

Och tro sjutton att kossorna mår bra när dom blir mjölkande till tonerna av spansk musik:

Lämnar Burlington

Fredag 10 maj: Aktivister, studenter och riktigt god öl

Äntligen english muffins och bacon! Dock fortfarande blaskigt kaffe.
Morgonmöte med gräsrotsorganisationen www.350.org (anspelar på maxnivån CO2 i atmosfären som är hållbar - vi har redan passerat denna gräns...) som pratade en del om "divestment", dvs att få stora investerare typ pensionsfonder och andra att sluta investera i fossilindustrin och istället investera i ren energi och en bättre framtid (en framtid öht!).

Efter det möte med Vemont Energy Investment Corporation/Efficiency Vermont som är en "energy efficiency utility" som finansieras via elräkningen och har arbetat fram en verktygslåda av energieffektiviseringsinsatser för slutkunder.

Vidare till Perry Hall College och deras geotermiska system som bidragit till campusets LEED Platinum-utmärkelse.

The Dudley Davis Center är också en LEED Platinum-byggnad på universitetet som dessutom har sk "eco-machines" dvs en slags växt- och djurbaserad avloppsreningspilot.

Organisk och närproducerad - och extremt sen (15:30!) lunch på The Old Farmhouse (åt en fantastisk pulled pork och lokal äppelcider), och sedan direkt till Vermont Council on World Affairs' Cocktail Reception. Lite lokalproducerat ekologiskt vin, lite snittar, en hel del energi- och klimatsnack och sen tillbaka till hotellet vid halv sju.

Jag och min serbiske kollega rusade till köpcentrat här brevid och tjackade varsin gigantisk resväska, eftersom vi blivit lovade att få ta med två incheckade bagage hem... Vi rullade hem väskorna en kilometer till hotellet, i mörkret, och med en låda lokalt öl ("Magic Hat", en pale ale) och müslibars instoppade i domsamma. Avslutade kvällen på en bänk utanför hotellet med en kall pale ale, två tomma gigantiska väskor och en cigarill (serben, inte jag).

Fina hus i Burlington.


Norge och Frankrike samtalar.


Min polska kollega från regeringen.