Torsdag 16 maj: Vind, vind, vind

Så, hela ondagen spenderades på att resa. Fyra timmars flyg till Dallas, Texas, och så fyra timmars bussresa till Sweetwater, en håla i ingentans med bara tiotusen invånare men hell of alot vindkraft.

Två timmar in i bussresan går bussen sönder mitt på motorvägen. Samtidigt hör vi hur en storm/tornadovarning klass 3 går ut i området. Och det börjar mörkna. Tar således våra viktigaste saker och promenerar längs vägrenen, hittar en lada som visar sig vara en "cowboy church" som har gudstjänst onsdagkvällar precis denna tid. To make a long story short: Vi får oss till livs Guds ord av en prälle i cowboyhatt, efteråt är det knytis och vi blir utfordrade med både gumbo och brownies. Stormen tilltar och strömmen går helt. Till slut anländer hjälp från Dallas i form av en sjukt stor limo som kör oss de återstående två timmarnas bilfärd. Idag ser jag på nyheterna att sju personer dog och fler än hundra skadades i tornadon som värst drabbade orten precis där vi var.

Idag då: Morgonmöte med borgmästarens bror (!) på åttio bast och chefen för Sweetwaters ekonomiska utveckling som berättade om hur vindkraftsindustrin utvecklats i distrikten och staten till att nu vara den stat i USA som har mest installerad kapacitet (10 929 MW). Bara i området runt Sweetwater finns idag 1371 vindsnurror, den högsta på 105 meter (och en rotorbladsdiameter på 90 m) och kapacitet på 3 MW.

Efter det åker vi runt i vår (nya) buss bland vindkraftsfält som är till synes oändligt vidsträckta.
Inte bara producerar de el, utan en helt ny arbetsmarknad har skapats.

Träffar Enel, företaget som driver en del av vindkraftsparkerna, och får besöka en dansk Vestas-snurra.

Slutar dagen på Texas State Technical College som utbildar studenter i både vindkraft och smarta nät.
Ramlar hem kvart över sex, in på Walmart Superstore (vi bor vid the highway på ett motelliknande hotell...) och tjackar take-away och Lone Star (lokalt öl). Äter en fnissig men i övrigt quite depressing middag i hotellets lobby.

Imorgon blir det fossilt för hela slanten - då börjar vi snacka skiffergas på allvar.

Location:Sweetwater, Texas

Tisdag 14 maj: USAs grönaste byggnad och Gröna Innovatörer

Startade dagen med havregrynsgröt, honung och tranbär! Samt det vanliga blaskkaffet :-).
Träffade sedan Center for Sustainable Landscapes på Phipps Observatory & Botanical Gardens, som enligt egen uppgift är USA's (och kanske världens!) grönaste byggnad.

Åt en organisk, närproducerad lunch. :-D

Sedan spännande möte med Pittsburgh Green Innovators som arbetar med ett antal lokala ombyggnadsprojekt med innovativa gröna lösningar, tex separata system för dagvatten och avloppsvatten för att undvika bakteriespridning vid återkommande översvämningar pga regnfall, och konvertering av bensinbilar till elbilar.

Slutligen möte på Carnegie Mellon University's Center for energy, tyvärr ett ganska trist möte med en kemiprofessor som mest var intresserad av att presentera sin egen forskning. Faktiskt första dåliga mötet.

Lyckades senare tvätta underkläder i hotellets tvättomat, packa ihop och åka med Frankrike, Norge och Tjeckien till en trevlig liten restaurang vid namn "Legumes" där undertecknad intog en superb måltid i form av en "dry-aged goat's leg" och ett glas shiraz från Washington.

Imorgon bär det av till den mest exotiska platsen på den här resan - en liten håla i Texas! Godnatt!













 

Home hospitality at the Sables

Wiiii! Dags för första enskilda home hospitalityn. Halv sju blev jag och Ewout (EU-kommissionen) upphämtade av Rebecca, och körda till hennes mormor Evelyns gigantiska takvåning utanför Pittsburgh. Rebecca har flyttat hem till Pittsburgh för att ta hand om sin 92-åriga mormor, och delar nu lägenhet med henne. I samma hus bor hennes mamma med man, som också var med på middagen.

Supertrevlig familj, och jättegod mat, massor av vin och intressanta diskussioner om världspolitik, språk, andra världskriget, våra familjer och våra länder. Mormodern var jättesöt! Även om hon ställde samma frågor ett antal gånger... Roligt koncept!

Måndag 13 maj: Pittsburgh, den forna stålstaden

Söndagen först lunch hos Dr Gail Stevenson, executiv director för Vermont Council of World Affairs. Sedan flyg via Newark till Pittsburgh, två timmar försenat, så vi anlände vid midnatt till hotellet. Upp 06:30 för att påbörja USA-vecka 2 i Pennsylvania.

Två möten på University of Pittsburgh, först med chefen för Center for Energy, som berättade om grunden till Pittsburghs starka fäste som "energihuvudstad" (nu pratar vi alltså kol, och senare gas) pga den blomstrande stålindustrin för 100 år sedan. Staden ligger också i regionen för en av de största gasfyndigheterna, sk shalegas (skiffergas) som utvinns med en mycket kontroversiell metod som kallas "fracking". Problemen är många, inte minst då man använder stora mängder färskvatten i processen vilket kommer tillbaka kraftigt förorenat (fem gånger saltare än havsvatten, samt problem med radioaktivitet).

Efter detta träffade vi en professor emeritus i kärnkraft, 76 år gammal men still going strong, som var övertygad om kärnkraftens förträfflighet i allmänhet, och dess nödvändighet för vår civilisation i synnerhet. En del diksussioner uppkom...

Lunch på stan, sedan möte på Allegheny Conference on Community Development, en slags handelskammare och investerarforum för Pittsburgh med närområden. Här fick vi Pittsburghs historia de senasre 250 åren berättade på en timme. Andrew Carnegie, stålmagnaten, var när han sålde sina stålintressen världens rikaste man.

Nedslående nog har man inga direkta ambitioner alls vad gäller förnybar energi och CO2. Man tycker att naturgasen är bra, och satsar mer på att använda fossilenergin mer energieffektivt...
Dock har man en av USAs högsta andelar "green buildings" (LEED Gold eller högre).
www.powerofpittsburgh.com

Location:Pittsburgh

Lördag 11 maj: Cow Power at Blue Spruce Farm!

Lördagsutflykt i dyngan. Blue Spruce Farm är en av Vermonts största mjölkgårdar med 1500 kor som producerar 13 miljoner liter mjölk per år, och odlar grödor till kossorna, men inte bara det: hela gården är självförsörjande på electricitet - och matar även tillbaka en del på nätet - med konceptet Cow Power.

Kossorna äter alltså grödorna från fälten, dessa kommer ut som koskit, koskiten går in i en biodigestor (anaerobisk rötkammare), och håller där en temperatur på 100 grader i 21 dagar, varvid det produceras methangas (biogas) som driver en generator som matar in elektricitet på nätet (räcker till ca 300 hushåll). Den processade koskiten går in en separator, vattnet pressas ut och används som naturligt gödsel på de fält där kossornas grödor odlas, och restprudukten (en luktlös sågspånsliknande massa) används som underlag till kossorna att sova på! Ta-daa ett självförsörjande system.

Och tro sjutton att kossorna mår bra när dom blir mjölkande till tonerna av spansk musik:

Lämnar Burlington

Fredag 10 maj: Aktivister, studenter och riktigt god öl

Äntligen english muffins och bacon! Dock fortfarande blaskigt kaffe.
Morgonmöte med gräsrotsorganisationen www.350.org (anspelar på maxnivån CO2 i atmosfären som är hållbar - vi har redan passerat denna gräns...) som pratade en del om "divestment", dvs att få stora investerare typ pensionsfonder och andra att sluta investera i fossilindustrin och istället investera i ren energi och en bättre framtid (en framtid öht!).

Efter det möte med Vemont Energy Investment Corporation/Efficiency Vermont som är en "energy efficiency utility" som finansieras via elräkningen och har arbetat fram en verktygslåda av energieffektiviseringsinsatser för slutkunder.

Vidare till Perry Hall College och deras geotermiska system som bidragit till campusets LEED Platinum-utmärkelse.

The Dudley Davis Center är också en LEED Platinum-byggnad på universitetet som dessutom har sk "eco-machines" dvs en slags växt- och djurbaserad avloppsreningspilot.

Organisk och närproducerad - och extremt sen (15:30!) lunch på The Old Farmhouse (åt en fantastisk pulled pork och lokal äppelcider), och sedan direkt till Vermont Council on World Affairs' Cocktail Reception. Lite lokalproducerat ekologiskt vin, lite snittar, en hel del energi- och klimatsnack och sen tillbaka till hotellet vid halv sju.

Jag och min serbiske kollega rusade till köpcentrat här brevid och tjackade varsin gigantisk resväska, eftersom vi blivit lovade att få ta med två incheckade bagage hem... Vi rullade hem väskorna en kilometer till hotellet, i mörkret, och med en låda lokalt öl ("Magic Hat", en pale ale) och müslibars instoppade i domsamma. Avslutade kvällen på en bänk utanför hotellet med en kall pale ale, två tomma gigantiska väskor och en cigarill (serben, inte jag).

Fina hus i Burlington.


Norge och Frankrike samtalar.


Min polska kollega från regeringen.

Torsdag 9 maj: FoU, biomassa och klimatskeptiker

Arla morgon due to särskilda säkerhetsrutiner på Department of Energy, vilket motsvarar ett gigantiskt forskingsministerium med egna labb över hela landet. 3 miljarder dollar per år i R&D. Vi pratade internationella samarbeten, Obama-administrationens klimat- och energimål som inte kommer igenom kongressen (igen), och jag hann lobba in att vi gärna ser medverkan från amerikansk sida i vårt hållbara städer-projekt.

Så möte med "the nuke guys" på NEI; Nuclear Energy Institute som marknadsför "nukes" under parollen "Nuclear - clean air energy". USA har 103 aktiva reaktorer, 5 under konstruktion och 13-17 lincenser under utredning.

Jordbruksdepartementet nästa stopp och diskussionen kring markanvändning för mat versus biobränslen, hållbart skogsbruk och nästa generations avancerade biobränslen.

Slutade mötesdagen med en intressant rundabordsdiskussion med en av USA's främsta klimatforskare, en thinktank och en klimatskeptiker från "Cato Institute" (!). Den senares bästa argument var "Doing nothing is doing something"...

Sen buss ut till inrikesflygplatsen Ronald Reagan, och US Airlines till Burlington, Vermont. En liten stat med god ekonomi och hög miljömedvetenhet. Här har Ben & Jerry's sitt ursprung och på lördag ska vi ut till en av de främsta mjölkbondgårdarna och cow power!

Location:Washington

Onsdag 8 maj: Energieffektivisering, bilar och mål

Morgonmöte på Alliance to Save Energy/Commission on National Energy Efficiency Policy och plötsligt var man bland likasinnande. Här fanns visioner om "dubbel energiproduktivitet" till 2030 (dvs energieffektivisera med femtio procent...) och en strategi med konkreta förslag. Frågan är bara vilket genomslag rapporten får på federal nivå. Läs mer på www.energy2030.org

Sedan träffade vi American Gas Association och Electric Drive Transportation Association som pratade om alternativa drivmedel. AGA kör ett "drive natural gas initiative", något man kan ifrågasätta ur ett klimatperspektiv, och har fått 23 stater att signera ett MoU kring att öka andelen CNG-fordon.

Elfordonssidan drev plug-in-hybrid och batteri-spåret och berättade om intressanta lösningar för de som är skeptiska till elbil pga den korta räckvidden (tex de som bor i the wild west med långa avstånd). BMW erbjuder sina elbilskunder att gratis låna en vanlig bensin- eller dieselbil för långresor. Vi pratade också bilpooler och sk ZipCars, vilket är som en prenumerationstjänst; du prenumerar på "tjänsten bil" och plockar ut en när du behöver den.

Vidare till EPA, Environmenal Protection Agency; USA's mäktigaste miljöinstitution som även hanterar klimat- och energifrågor och lyder direkt under Vita Huset. En ordentlig genomgång av framgångar och utmaningar i den amerikanska energi- och klimatpolitiken, om de mål och styrmedel som finns och hur de skapar - eller inte skapar - förutsättningar för investeringar och stabila marknader för förnybar el och energi.

Slutligen möte "on the hill", med House of Representatives och demokraternas tjänstemän från naturresurskommittén. "The Recovery Act is probably the hugest energy act that we've ever passed. ...Future years are a huge questionmark right now."

Hemma runt sex, på med sneakers, ner på stan, tog "The Circulator" till Georgetown och alla fina hus och roliga affärer (som dock var stängda de flesta) och åt en burger på The Five Guys, ett av USA's bästa burgerbarer (enligt dom själva).

Tisdag 7 maj: Federalism och diplomati

Morgonen ägnades åt det amerikanska politiska systemet och maktbalansen, eftermiddagen spenderades på State Department (motsv UD) och deras klimat- resp energiavdelningar. Frågan är om det var det de sade, eller det de inte sade som var mest intressant.
Seneftermiddagen diskussion med AWE, American Waste to Energy, egentligen om allt annat än just WtE; elfordon, avancerade biobränslen, incitament för utvecklingen av förnybart i USA, varför förbränning av avfall är i princip omöjligt här, gaspriser och en mängd annat.
Avslutade dagen tillsammans med EU-kommissionen, Norge, Nederländerna och Tjeckien på en otroligt trevlig resto som serverade fantastiska burgare och öl från hela världen.

Location:Washington

Bussen

Vår buss som tar oss runt överallt. Här med franska delegaten.

Måndag 6 maj: Introduktion och energipolitik

Vaknade 04:30 imorse pga jetlag, somnade om och började dagen med svagt amerikanskt kaffe men otroligt god juice.
08:30 dags för transport till Meridian International Center för möte med State Department som arrangerar och bekostar hela resan. Allting är otroligt välorganiserat, det finns inget som lämnas åt slumpen.

Ms Smith - som ansvarat för dessa program i 23 år (!) - och hennes kollega från departementet, gick igenom vårt 75-sidiga program. Det är en enorm logistisk apparat, och programmet är extremt intensivt. IVLP har funnits i 70 år och man tar emot 3-4000 internationella besökare per år inom olika specialområden.

Efter lunch fick vi så en första duvning i amerikansk energi- och klimatpolitik av Mr Joe Kruger från Bipartisan Policy Center, National Commission on Energy Policy. NEC är en grupp bestående av sexton av USA's mest framstående energiexperter, representerande både demokrater och republikaner.

Det är en komplex bild som målas upp, där det av flera skäl är svårt för Obama-administrationen att komma framåt i klimatfrågan, mycket beroende på det amerikanska systemet med en just nu republikansk majoritet i kongressen. Hoppet står till delstaterna och mycket sker där också både på gräsrotsnivå, i städerna och högre upp på delstatsnivå.

Tre timmars diskussion och utbyte av erfarenheter kring koldioxidskatter, drivkrafter för investeringar i förnybar energi och infrastruktur, federal och lokal makt och beslutsfattande, styrmedel och finansiella instrument.

Tillbaka på hotellet halv sex, hann provsmaka ekovin från Californien i lobbyn innan jag svidade om till sneakers, promenerade ett par kvarter och drog en repa på Macy's.
Igår åt vi fantastisk "southern comfort food" på Georgia Brown's - idag blev det en take-away sandwish på Bon Pain. Ett par Twizzlers på det och så är det godnatt!
 

Söndag 5 maj

Träffade mina reskamrater imorse. Ett intressant gäng som fastnat i immigrations i DC i fyra timmar (!) och därmed hittat varandra.

En serb, en polack, en holländska, en norrman, en tjeck, en EU-tjomme och så jag. Och en fransyska som anländer senare.

Förmiddagen guidad stadsrundtur och duvning i amerikansk historia.

Eftermiddagen - den enda lediga tid på hela resan påstods det - panikshopping på stora Pentagon City Mall.

En timmes krasch på rummet, sen middag med energigänget.
Bra dag, redan fylld av diskussioner om "cow power" och kostnadseffektiv biomassa...

Washington DC citytour

Ett vitt hus.


Här dog Abe Lincoln efter att ha blivit skjuten på teatern mittemot.


Kongressen.


Martin Luther King kommer ut från klippan.


Abe och jag.


Tunnelbanan med Bond-feeling.

Nådiga luntan

Mitt 75-sidiga program låg klart upon arrival.

CVS 24/7

Har ett nattöppet apotek mittemot hotellet. Dom har allt det nödvändigaste. Om man skulle vakna mitt i natten och vara sugen på nåt exempelvis.

The package has arrived

Propellerplan till DC, vid incheck på Donovan House Hotel lyfter mannen i receptionen luren och säger: "Mrs Cato has now arrived", varpå två personer dyker upp vid min sida (och lär enligt uppgift inte lämna den på tre veckor).


Fint väder


Utsikt från rummet

Inside

Detta att komma innanför USA's gränser. Efter lång flight på snål-United (ölen kostade) hamnar jag i sjukt lång immigration-kö. Med mitt särskilda visa och märkliga papper blir jag skickad för kompletterade intervju i "back office".

Plötsligt ser jag en man i Lasse Berghagen-blå kavaj med mitt namn på en skylt. Denna sjuttioåriga man ska stapplande hjälpa mig till inrikesterminalen. Det är hans jobb.

Här har jag smygfotat honom:

På väg

Morgontårar efter kallsvettig natt, ett glas fil, tusen peppningar från maken.

Har redan på Arlanda gått igenom tre säkerhetskontroller varav en utfrågning. Vet inte om United är mer rigorösa än SAS.

Hörs when in Washington!

Resfeber grande

Jag har startat en temporär blogg för den resa jag påbörjar imorgon.
Lördag morgon lyfter planet från Arlanda och jag ska åka iväg på min karriärs mest spännande men också intensivaste (och längsta!) resa.

Nio personer från varsitt europeiskt land (inkl EU-kommissionen) som aldrig förut mötts. Nio personer med rötter i energi- och klimatpolitiken på ett eller annat sätt.

Första stopp blir Washington DC och en genomgång av den federala energi- och klimatpolitiken.

6-9 maj:  Washington DC
9-12 maj: Burlington, Vermont
12-15 maj: Pittsburgh, Pennsylvania
15-20 maj: Sweetwater och Dallas, Texas
20-22 maj: Sacramento, Californien
22-24 maj: San Fransisco, Californien
25 maj: HEM!

Just nu lider jag av kraftig resfeber, separatationsångest och allmän förvirring. Glömde plånboken på landet i onsdags, maken fick åka och hämta igårkväll. Jag virrar runt och glömmer vad jag höll på med. Just nu skulle jag tex göra en kopp kaffe, men hamnade här istället.

Följ med mig! Kommentera gärna och mycket, så jag känner mig i gott sällskap!